kraven att vara den man är
Okej, jag är trött och less på bloggen. Men kanske om jag skriver om såna saker som intresserar mig, och inte bara om mitt exeptionellt tråkiga liv? :) haha.
Det jag har tänkt mycket på den senaste tiden är kraven dagens undomar, inklusive jag själv, har på en själv. Det är allt från att betyg, utseende till mat och träning. Vi ska vara den bästa vi kan. I grund och botten är detta kanske en bra inställning, att man alltid vill förbättras och göra något bra med sitt liv. Men när det går till överdrift, som det så många gånger gör, då är det bara en psykolgisk utmaning och det tär så hårt på sinnet att man inte vet vad man ska göra.
Skolan tillexempel, hur många går inte där och har ångest dagarna ut, för att deras betyg kanske inte räcker till. Eller att prestera sitt bästa för att visa att här är jag. Jag, som så många andra, har alltid haft en otrolig hög tröskel på vart jag vill att mina betyg ska vara. Inget mindre än mvg är värt något i mina böcker. Därför är jag alltid besviken på mig själv, för att jag inte klarar att nå upp till dem målen. Jag vet att många känner igen sig i det. Som nu, många vill utbilda sig vidare, man kanske inte tycker att de har betygen att kvala in, så då får den där ångesten som gnager på sitt inre, äter upp en inifrån.
Men skolan har inte med allt att göra, det är allt runtomkring som jag tycker är extremt jobbigt. Det sociala livet, utseende, mat och träning. Sådana saker som i grund och botten ska vara roligt, är då en kamp för många. Sitt utseende, hur många ungdomar, speciellt tjejer, från 14-19 är helt nöjd över sin kropp och utseende? Jag skulle gärna vilja ha statistik på det. Pressen att vara så snygga och snärta som alla dessa modeller och personer som glorifieras på teven och i magasin, det gör målen ouppnåeliga för många. Många går där dag ut och dag in och känner att de inte räcker till. De är inte så snygg som de vill, många har komplex för sin kropp. Vare sig du är lång, kort, smal, bred, blont hår, mörkt hår, kille, tjej. Många har någon gång, eller hela tiden, känt den där pressen att blir snyggare än vad man är. Träning som ska vara bra och hälsosamt för kroppen, få oss att bli motiverade att satsa på ett sundare liv, det får oss istället att hetsa för att få den där snyggare rumpan till sommaren eller de där trimmade armarna. Alla kroppar ser olika ut och vi måste lära oss det. Median måste få oss att förstå att man kan se ut hur om helst, bara man känner sig snygg, så är man snygg. Självkänsla är allt.
Det vi måste lära oss, allihopa, som har dessa krav på oss, är att våga vara den vi är. Den som finns där inne långt under all denna ångest och krav som finns. Jag säger absolut inte att det är fel att börja äta rätt, motionera och har mål i skolan. Jag säger att man ska göra det av rätt anledning. För att man själv vill och för att man mår bra av det. Vi måste ha självförtroendet och självkänslan till att bära upp vårt sinne och säga; jag duger som jag är. 5 ord, men ack så svårt att säga.
/ ElinaAnnaErikaEvensson
Det jag har tänkt mycket på den senaste tiden är kraven dagens undomar, inklusive jag själv, har på en själv. Det är allt från att betyg, utseende till mat och träning. Vi ska vara den bästa vi kan. I grund och botten är detta kanske en bra inställning, att man alltid vill förbättras och göra något bra med sitt liv. Men när det går till överdrift, som det så många gånger gör, då är det bara en psykolgisk utmaning och det tär så hårt på sinnet att man inte vet vad man ska göra.
Skolan tillexempel, hur många går inte där och har ångest dagarna ut, för att deras betyg kanske inte räcker till. Eller att prestera sitt bästa för att visa att här är jag. Jag, som så många andra, har alltid haft en otrolig hög tröskel på vart jag vill att mina betyg ska vara. Inget mindre än mvg är värt något i mina böcker. Därför är jag alltid besviken på mig själv, för att jag inte klarar att nå upp till dem målen. Jag vet att många känner igen sig i det. Som nu, många vill utbilda sig vidare, man kanske inte tycker att de har betygen att kvala in, så då får den där ångesten som gnager på sitt inre, äter upp en inifrån.
Men skolan har inte med allt att göra, det är allt runtomkring som jag tycker är extremt jobbigt. Det sociala livet, utseende, mat och träning. Sådana saker som i grund och botten ska vara roligt, är då en kamp för många. Sitt utseende, hur många ungdomar, speciellt tjejer, från 14-19 är helt nöjd över sin kropp och utseende? Jag skulle gärna vilja ha statistik på det. Pressen att vara så snygga och snärta som alla dessa modeller och personer som glorifieras på teven och i magasin, det gör målen ouppnåeliga för många. Många går där dag ut och dag in och känner att de inte räcker till. De är inte så snygg som de vill, många har komplex för sin kropp. Vare sig du är lång, kort, smal, bred, blont hår, mörkt hår, kille, tjej. Många har någon gång, eller hela tiden, känt den där pressen att blir snyggare än vad man är. Träning som ska vara bra och hälsosamt för kroppen, få oss att bli motiverade att satsa på ett sundare liv, det får oss istället att hetsa för att få den där snyggare rumpan till sommaren eller de där trimmade armarna. Alla kroppar ser olika ut och vi måste lära oss det. Median måste få oss att förstå att man kan se ut hur om helst, bara man känner sig snygg, så är man snygg. Självkänsla är allt.
Det vi måste lära oss, allihopa, som har dessa krav på oss, är att våga vara den vi är. Den som finns där inne långt under all denna ångest och krav som finns. Jag säger absolut inte att det är fel att börja äta rätt, motionera och har mål i skolan. Jag säger att man ska göra det av rätt anledning. För att man själv vill och för att man mår bra av det. Vi måste ha självförtroendet och självkänslan till att bära upp vårt sinne och säga; jag duger som jag är. 5 ord, men ack så svårt att säga.
/ ElinaAnnaErikaEvensson
Kommentarer
Postat av: jennifer
du skriver så otroligt bra vännen, du är menad att hjälpa människor i framtiden. Och du kommer bli så jävla framgångsrik i det! Jag är överlycklig som har en vän som du!
Trackback
