Tillägnad min älskade, älskade farmor <3


Du betyder allt för mig, det kommer du alltid att göra. Jag älskar dig och du kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Nu är du tillsammans med farfar och väntar tills min tid är kommen. Den dagen ska jag möta er med öppna armar och vi ska kramas som vi aldrig gjort förr. Du lever kvar hos mig, det kommer du alltid att göra.

Ditt barnbarn, Elina, som älskar dig, över allt annat.

 


Min älskade farmor, du är saknad

Älskade farmor. Det här inlägget är till dig.

Jag har tänkt mycket på dig, även om jag inte skriver om det i bloggen eller pratar om det. Men du vet att du har en stor del av mitt hjärta, den delen som nu är trasig och sönder. Delen och har ett hål. Du var den som fyllde ut det hålet, den som gjorde mig hel.

Allt jag har skrivit om dig, allt som jag har pratat om dig, det räcker inte. Saknaden är lika stor då som nu. Jag vill vila i din famn, hålla din hand, skratta ikapp med dig. Jag kommer aldrig bli för gammal för att sakna dessa minnen. Jag kommer aldrig bli för gammal för att skratta åt tomten på listen. Jag kommer aldrig bli för gammal att skratta med dig. Det enda är att jag blir äldre, vilket ger ett större avstånd till dig. Ett avstånd jag inte vill ha. Ett avstånd som känns så onödigt.

Du är viktig för mig, du är den jag värdesätter högst här. En ängel eller jordbo, det spelar ingen roll. Du har lika stor plats i mitt hjärta.

En enda sak har jag att säga till dig
Jag älskar dig. Då, nu och föralltid ♥

Den blå båten- Stefan Evensson

(med reservation för att det kan vara något fel i texten)

den blå båten, lämnade hamn
såg vid kölen, då försvann våra namn
fyrljuset, belyste vårt svall
spanade ängsligt, i dess intervall

ooo du viskar till mig
ooo jag saknar dig

den blå piskade oss, när vinden tog i
hade vi lyckan? stod den oss bi?
vi revade seglen, lite för sent
vattnet forsade in, så var det ment

ooo du lockade mig
ooo jag saknar dig

båten kantrade, sävligt och lugnt
månen bröt igenom, och mannarna sjönk
iskalla vattnet, omsvepte mig
skrek änglisgt, nu träffar jag dig

ooo du ropar på mig
ooo jag saknar dig
ooo du ropar på mig
ooo jag saknade dig

går vi på molnryggen
och jag älskar dig

Skriven till min älskade farmor. Älskar och glömmer dig aldrig ♥


I walk through a rainstorm, I didn't even get wet,

Vaknade av att Marcus ringde och ställde in våran planerade dag på stan. Men det gjorde inget, utan jag somnade om och vaknade 10 över 12 av att Marcus ringde igen och sa att de var påväg inöver och att jag kunde åka med dom hem. Visst, skönt, slippa åka buss hem. 2 minuter senare ringer Jennifer och har supertråkigt. Föreslår då en dag med mej på birsta, vilket hon glatt accepterar. Börjar fika osv, men hinner inte sminka mig och fixa håret innan mamma kommer. Hoppade in i bilen och svängde förbi hemmakväll och lämnade tillbaka filmen. Sedan så åkte vi förbi pappas jobb. Var då tvungen att sminka mig i bilen, då de inte ens hade en toa. Oh my god! Aja, det blev som det blev, och sen begav det sig till birsta. Mötte upp Jennifer runt 2. Gick och kikade i massa butiker och flummade omkring innan vi blev hungriga. Gick då till donken (herregud vad tjock man är då) jaja, satt och åt osv. Sedan blev det prat för hela slanten. Har nog aldrig suttit så länge på donken förut. Haha bäst var då vi pratade helt ogenerat, men bordsgrannen blev helröd i ansiktet. Haha, inte tänkte man på det då. (Hästballe ingick i det samtalet, maha). Efter det så var det uppträdande av Linda Bengtzing, men vi gick i butiker ist. Sedan runt 18 så började vi känna oss nöjda, så då tog vi bussen hem. Dock så var det tre (inga fördomar nu!) mörkhyade ungdomar som satt längst bak och drygade sig. Aja, Jennifer hoppade av i Sörberge och jag fortsatte hemåt. Mötte mamma på ica, och gick hem. Slöade mest i soffan och kollade på Lets Dance. Efter det så var det datorn som gällde. Sedan somnade man ganska fort.

/ ElinaAnnErikaEvensson

image67
does I still remeber your smile? I don´t know anymore ♥

i haven´t forgot you

Brigitta Evensson, jag saknar dig <3

Det har nu nästa gått 1 år och 5 månader. Det känns som om det var en evighet sen, och livet utan dig har varit helt omöjligt. Du var min tröst här på jorden, och du försvann. Jag har inte skrivit om dig här, men du finns i mina tankar hela tiden. Vart jag än går, vad jag än gör, så tänker jag på dig. Du var mitt ljus i vardagen och när du försvann blev allt becksvart. Jag är så besviken på mig själv att jag inte var med dej oftare, eller att jag sa Jag älskar dig till dig mer. För jag älskar verkligen dig, och jag ville att du skulle få se mig växa upp. Jag kom och tänka på häromdagen, att jag lovat att köra dig på bingo när jag hade fått körkort, men du bröt löftet. Du försvann så fort att jag aldrig hann ta farväl, du försvann för fort. Jag har fortfarande inte smält att ditt hus och dina värdesaker är utspridda över Sverige, eller vem vet, på soptippen? Jag har absolut ingen aning, vem som tagit dina saker. Men jag skulle göra allt för att vara i ditt hus och titta på teven, med din hand i min. Eller kanske ta ett parti kort med din varma helly hansen över mina axlar. Eller kanske lägga pussel, skrattandes ikapp? Jag saknar tiden med dej, för det var den tiden jag kunde vara mig själv, jag behövde inte låtsas vara någon jag inte är. Jag behövde inte sätta på ett falskt leende, jag fick vara precis osm jag är. Med dej var jag alltid lycklig. Utan dig så har mitt liv varit tungt och mitt hjärta trasigt, men den senaste månaden så har jag fått någon som kan laga mitt hjärta, men jag vill att du ska vara med. Du vet att jag inte klarar julen utan din hjälp. Nu när jag som allra mest behöver dig, så finns du inte. Din varma, öppna famn finns inte kvar. Igår så var det stjärnklart, så lyste en stjärna klarare än alla andra, och jag tänkte "Är det du farmor, som vakar över mig?" Jag hoppas att det var du, för du skulle se hur lycklig jag är nu. Men jag vill inte vara lycklig, för det känns som om jag skulle glömma bort dig då. Jag vet att det låter konstigt, men det är så det känns. Det enda jag har kvar av dig, är en video på mobilen och två prydnadssaker.

En kram, eller ett skratt från dig, det är allt jag begär. Det är min enda önskning i jul, dig.
 

Farmor, du är och förblir alltid den personen som betytt mest för mig. Jag älskar och saknar dig.

09/10- 38 - 16/08- 06

image18


RSS 2.0