.

Såg ett avsnitt av just detta avsnitt igår på mtv. Alltså seriöst, jag tror jag aldrig har gråtit så mycket nån gång. Det var så himla sorgligt och hemskt.

Det handlade om ett par som blev gravid vid 16 års ålder. Deras föräldrar var gifta, så de bodde under samma tak och de var inte några bra förebilder. Det var helt enkelt inte ett bra hem att låta sitt barn växa i. Därför bestämde dom sig tidigt för att adoptera bort barnet. Det var rätt beslut för dem, men det var så trorligt tungt.

När hon födde barnet, ville hon inte se på det, utan det skulle bli så smärtsamt och tårarna bara sprutade. Alltså det var så otroligt smärtsamt att se på. Jag gick ut och fortsatte gråta. Kom in och då var själva ögonblicket när de skulle ge bort sitt barn. Nej fy. Inte ord kan beskriva hur det var. Och om det var så jobbigt för mig, hur var det inte för dem.

Det enda jag ville säga är att jag stöttar alla, vilka beslut som än tas runt en graviditet. Man gör bara det bästa för barnet, även om det själv är den smärtsammaste upplevelsen man någonsin kommer få uppleva. Jag hyser stor respekt till er som vågar stå upp och göra det som är det bästa för era små liv. Jag skulle aldrig klara av det själv. Stor kärlek till er.

/ ElinaAnnaErikaEvensson

Okej, det här är en lista till mig själv. Men för att jag ska kunna ta åt mig den på bästa sätt, lägger jag ut den här. Ni får säga vad ni vill, det är MIN blogg och jag gör vad jag vill. En gång i veckan lägger jag ut den igen, kanske lägger till saker eftersom. This is my healingprocess.

1. Munnen- Jag gillar formen på mina läppar. Sen att jag har raka tänder nu är jag stolt över. Att jag slet med den där tandställningen i två år.

2. Fötterna- Jag tycker om att dom inte är stora och att dom är smala. Det är de enda på kroppen som jag kan ha en liten storlek. Jag tycker om formen på dem.

3. Längden- Ja, jag har faktiskt lärt mig under sommaren att tycka om min längd. Det är ståtligt, elegant och vackert att vara lång. Varför inte göra sig ännu längre med ett par underbara klackar?

4. Handlederna- Ja, det låter konstigt, men jag gillar mina handleder. Dom är smala, och är en fin början på armarna. Haha, vad fult det lät.

5. Midjan- Jag tycker jag har fin midja och kan visa fram den bäst i en hög kjol. Jag gillar hur den smickrar formen.

6. Mitt hår- Ja, jag har sparat ut det nu och det börjar bli långt. Nu väntar jag bara på att få klippa lugg och få det precis som jag vill att det ska vara. Har saknat det och jag trivdes skitbra i det.

7. Impulsiviteten- Ja, ibland (eller ganska ofta) är jag impulsiv. Får för mig att hitta på nåt gör jag oftast det. Jag älskar när jag är impulsiv.

8. Min analysförmåga- Låter som jag skryter, men jag tycker jag är riktigt duktig på att skriva analyser. Det var det jag såg framemot mest med skolan. Att få argumentera och få fram sina åsikter.

9.  Segling- jag tycker det är kul att jag kan segla, någorlunda iaf, och att jag har ett fritidsintrssen som inte är så vanligt. Vattnet är mitt andra hem, där känner jag mig trygg.

10. Försvar- att jag äntligen lärt mig att stå upp för mina egna känslor, för min egna vilja. Det är inte längre på någon annans villkor, utan mina egna.

Okej, jag är trött och less på bloggen. Men kanske om jag skriver om såna saker som intresserar mig, och inte bara om mitt exeptionellt tråkiga liv? :) haha.

Det jag har tänkt mycket på den senaste tiden är kraven dagens undomar, inklusive jag själv, har på en själv. Det är allt från att betyg, utseende till mat och träning. Vi ska vara den bästa vi kan. I grund och botten är detta kanske en bra inställning, att man alltid vill förbättras och göra något bra med sitt liv. Men när det går till överdrift, som det så många gånger gör, då är det bara en psykolgisk utmaning och det tär så hårt på sinnet att man inte vet vad man ska göra.

Skolan tillexempel, hur många går inte där och har ångest dagarna ut, för att deras betyg kanske inte räcker till. Eller att prestera sitt bästa för att visa att här är jag. Jag, som så många andra, har alltid haft en otrolig hög tröskel på vart jag vill att mina betyg ska vara. Inget mindre än mvg är värt något i mina böcker. Därför är jag alltid besviken på mig själv, för att jag inte klarar att nå upp till dem målen. Jag vet att många känner igen sig i det. Som nu, många vill utbilda sig vidare, man kanske inte tycker att de har betygen att kvala in, så då får den där ångesten som gnager på sitt inre, äter upp en inifrån.

Men skolan har inte med allt att göra, det är allt runtomkring som jag tycker är extremt jobbigt. Det sociala livet, utseende, mat och träning. Sådana saker som i grund och botten ska vara roligt, är då en kamp för många. Sitt utseende, hur många ungdomar, speciellt tjejer, från 14-19 är helt nöjd över sin kropp och utseende? Jag skulle gärna vilja ha statistik på det. Pressen att vara så snygga och snärta som alla dessa modeller och personer som glorifieras på teven och i magasin, det gör målen ouppnåeliga för många. Många går där dag ut och dag in och känner att de inte räcker till. De är inte så snygg som de vill, många har komplex för sin kropp. Vare sig du är lång, kort, smal, bred, blont hår, mörkt hår, kille, tjej. Många har någon gång, eller hela tiden, känt den där pressen att blir snyggare än vad man är. Träning som ska vara bra och hälsosamt för kroppen, få oss att bli motiverade att satsa på ett sundare liv, det får oss istället att hetsa för att få den där snyggare rumpan till sommaren eller de där trimmade armarna. Alla kroppar ser olika ut och vi måste lära oss det. Median måste få oss att förstå att man kan se ut hur om helst, bara man känner sig snygg, så är man snygg. Självkänsla är allt.

Det vi måste lära oss, allihopa, som har dessa krav på oss, är att våga vara den vi är. Den som finns där inne långt under all denna ångest och krav som finns. Jag säger absolut inte att det är fel att börja äta rätt, motionera och har mål i skolan. Jag säger att man ska göra det av rätt anledning. För att man själv vill och för att man mår bra av det. Vi måste ha självförtroendet och självkänslan till att bära upp vårt sinne och säga; jag duger som jag är. 5 ord, men ack så svårt att säga.

/ ElinaAnnaErikaEvensson

Vi har börjat ett nytt område i shC och IR nu. globalisering. Ett ganska stort och brett ämne, men det som har fångat mig är hur makten kan styra så ofantligt när det kommer till olika beslut som rör hela världen. Vi i västvärlden lever i vår bubbla att allt är frid och fröjd och alla lever lyckligt. Eller ja, en stor del av västvärlden gör det, men det som inte uppmärksammas är alla de tusentals som dör av svält varje dag. Anna berättade idag, att när du går och lägger dig ikväll kommer 7000 barn ha dött av svält IDAG! Fattar ni hur mycket det är? 70000 liv, det är mer än vad det bor i hela Söråker, utplpånad på en dag. Vad säger det egentligen om hur vi lever här i den rika delen av världen.

Jag ska väl egentligen inte säga något, jag tjatar om nya mobiler och körkort, om klänning passar eller inte. Jag vet det, men det som skiljer mig mot andra är att jag faktiskt bryr mig. Många säger att dom bryr sig. men frågan är; säger dom att dom bryr sig bara för att man ska det? I många fall tror jag att det är så. Man tror att man bryr sig bara för att det går en gala på teven, men hur många tänker på det sen? Det är ju bara slå av teven så slipper man bli obekväm för att man inte skänker dom där pengarna, elr tänker mer på dom. Jag önskar bara att folk kände mer genuint medlidande.

Iochmed vårt projektarbete som jag och Jennifer gör visar att vi bryr oss, inte för att vi måste, utan för att vi vill. Vi vill göra en skillnad, vi vill hjälpa folk. Visst, många kanske tror att det är påtvingat, men det är det inte. Verkligen inte. Om alla skulle lägga ner en tiondel av tiden vi lagt ner, skulle vi kunna förändra världen. Vi skulle kunna få en mer balanserad jord, visst vi kan inte rädda allt, men vi kan göra något. Alla kan göra något!

Anna berättade också att om man lägger 50 miljarder på att hjälpa fattiga, så skulle det hjälpa hur mycket som helst. Det som chockade var att dessa 50 miljarder är bara 5%, fem jävla futtiga procent av vapenhandeln i världen. Hur mycket lägger vi inte på vapen och förstörelse som vi hade kunnat lagt på att få vår värld till ett ställe för ALLA att trivas på. Men så funkar inte samhället, utan samhället är uppbyggt på supermakter, pengar och krig. Vi måste bryta detta för att kunna göra något.

Jennifer, du och jag gör en skillnad, vi måste nå fram med vårt budsakp. Alla kan göra något! Tack för att du förgyller detta projektarbete med din glöd och engagemang!

/ ElinaAnnaErikaEvensson

jaja, tänkte bara uppdatera lite snaaabbt. Har kommit på hur denna temavecka har förändrat mig. Alltså allt med fördomar och skit. haha, jag orkar inte skriva hela analysen, men jag tycker verkligen att vi, vi här i västvärlden tar för lite ansvar när det kommer till sådana här frågor. Det är helt absurd hur mycket skit som pågår utan att vi märker ett skit. det är svårt att inse att just nu, så får en 4-årig flicka sina inre och yttre blygdläppar avslitna av ett gammal rakblad. eller en liten pojke som tvingas tillbringa en natt med en affärsresenär, bara för att få mat för dagen. eller kanske den 10-åriga flickan, vars rygg värker och händerna är alldeles svullna efter 12 timmars arbete på en smutsig fabrik. Väcker inte det känslor? Herregud, här går vi runt och har våra i-landsproblem. "Åh, min mobil suger, jag måste ha en ny", "alltså, jag ville inte ha köttbullar idag, så jag åt inget alls". Fel att lägga alla sina egna problem åt sidan och låta det som verkligen betyder något, komma fram istället.

Nej, nu måste jag sluta. Måste sova. Hörs HEJ!

/ ElinaAnnaErikaEvensson


who is thinking about this child? no one.