.

Älskade farmor. Det här inlägget är till dig.

Jag har tänkt mycket på dig, även om jag inte skriver om det i bloggen eller pratar om det. Men du vet att du har en stor del av mitt hjärta, den delen som nu är trasig och sönder. Delen och har ett hål. Du var den som fyllde ut det hålet, den som gjorde mig hel.

Allt jag har skrivit om dig, allt som jag har pratat om dig, det räcker inte. Saknaden är lika stor då som nu. Jag vill vila i din famn, hålla din hand, skratta ikapp med dig. Jag kommer aldrig bli för gammal för att sakna dessa minnen. Jag kommer aldrig bli för gammal för att skratta åt tomten på listen. Jag kommer aldrig bli för gammal att skratta med dig. Det enda är att jag blir äldre, vilket ger ett större avstånd till dig. Ett avstånd jag inte vill ha. Ett avstånd som känns så onödigt.

Du är viktig för mig, du är den jag värdesätter högst här. En ängel eller jordbo, det spelar ingen roll. Du har lika stor plats i mitt hjärta.

En enda sak har jag att säga till dig
Jag älskar dig. Då, nu och föralltid ♥